Blogg:

   Före                                                                        Efter Jag lyfter på takpappen och börjar lämpa in de brustna bitarna i en byggsopsäck, sådana där som … Read more

Marken skälver när jag tar första stegen in på tomten. Den har visat mig sin skönhet, i förföriskt skimmer. Den har fått mig på fall – jag vill starta en kärleksrelation med den. Ändå är den avvaktande nu när jag väl är här. Den har ingen aning vad jag vill med den. Jag förstår att … Read more

Jag sitter mittemot min kompis på Espresso House i Piteå. Vi har känt varandra sedan vi var fjorton. Nu är jag hemma en tid för att vara med mamma, pappa och syrran men självklart vill jag även ha tid att träffa Annica. Det är söndag och vi fikar. ”Vet du, för några år sedan plockade … Read more

Vi sitter bland de röda vinbärsbuskarna, pappa och jag. Han på en stol, jag på huk. Han tar bären som är lätta att nå i sittande ställning, jag tar dem som är i mitten av busken, högst upp och de jag får krypa för att få tag på. ”Har jag mer än dig?” frågar han … Read more

– Jag lägger utgångspriset, hör jag mig själv säga, lätt förvånat, till mäklaren. Vi har varit och sett världens finaste tomt, Fredrik och jag.  5335 kvadratmeter med omväxlande skog, blåbärsris, gräsmatta och små odlingar. En mjuk stig i varmgrön mossa leder ner till sjön med den egna bryggan. ”Det här kommer bli alldeles för dyrt … Read more

Foto: Johan Gustafsson Nu är min tid i det hyrda huset slut. Det har varit fyra månader som gett mycket, samtidigt är förändringen så långsam att den är nästan omärklig. Jag kan inte peka direkt på vad den gett, men jag vet att den gett mersmak. Min käre sambo Fredrik säger att jag pratar långsammare … Read more

  Jag dog inte på Gillöga. Jag dog på Stora Hästskär istället. Så typiskt. Gillöga är ett ställe jag romantiserar, fantiserar om och alltid längtar till. Gillöga har något glorifierat omkring sig, jag paddlar dit bara en gång per år – om ens det – då vädret tillåter. Stora Hästskär kan jag paddla till vilken … Read more

Ofta kommer ett längtansfullt ”wow” följt av ett ”hmmm….” och efter en stunds tanke kommer just frågan ”Men… Vad gör du då?” när jag berättat att jag flyttat ut i en stuga i skogen och bara är. Tja. Jag lyssnar på tystnaden. På tre veckor nu har jag lyssnat på musik endast en gång. Jag … Read more

I många år har jag vänt mig mot den kollektiva psykosen som jag brukar kalla den – den att bara rusa fram genom livet, tro att allt är bråttom, att ju mer jag har att göra desto större kvitto får jag på hur betydelsefull och viktig jag är och att alltid prestera, från morgon till … Read more

Vem är jag då? Jag vandrar omkring på stigen. Jag tror att i varje trauma – med trauma menar jag vardagsupplevelser som att ett barn känner sig bortstött, oälskat emellanåt för att ingen förälder någonsin kan vara perfekt för sitt barn – eller besvikelser, smärtor med mera i vuxenlivet – finns en guldskatt; en gudomlig … Read more