Aconcagua

Om äventyret

Jag hade varit vid Mt Everest Basecamp och även sett en bild av Aconcagua. Hjärtat ropade ”dit vill jag” men hjärnan sa ”NEJ!”. För att se om jag klarade höjd besteg jag först Kilimanjaro, tillsammans med Jarle Trå. Jarle ledde även bestigningar av Aconcagua – jag ville se vem han var om jag skulle lägga mitt liv i hand händer. Han var en superschysst kille, och våren 2008 gav vi oss iväg, tillsammans med 17 andra. 

Läs om hela äventyret här

Övervinna rädslor

Jag var rädd för att frysa – vilket botades med att köpa en massa kläder, varm sovsäck, varmt liggunderlag med mera, jag var rädd för laviner, stormar, oväder, att tappa bort de andra. Genom att jag hade kollat att Jarle var extremt kunnig och försiktig gjorde jag bedömningen – det är okej att lita på honom. Han kommer göra allt för att det ska vara så tryggt som möjligt. Och det gjorde han.

Resultat

Jag kom upp! Och ner. En lärdom var att målet och målbilden ska alltid vara längre bort än det egentliga målet. Många som bestiger Mt Everest dör på vägen ner, då målbilden bara varit att komma upp på toppen. Det som sitter kvar mest i mig är den enorma upplevelsen av tystnad och närheten till universum och stjärnorna, där på världens rygg.