Blogg:

Den rädda löparen

2018 03 14

Jag hoppade och studsade av frustration. Vräkte ur mig ”Jag är less på den där Iran-löpningen, nu vill jag gå vidare. Jag är klar, det är dags för något nytt!”. De såg lite förvånade ut, mina kollegor som jag planerade en workshop med. Kanske inte för vad jag sa, utan hur jag sa det. Det sprutade lite fradga kring munnen. I några dagar studsade jag omkring, ilsken, förstod inte varför. Tills jag en kväll när jag stod bredvid sängen, förvånat kom på mig själv med att tänka ”Jag är rädd”. De krulliga nervtrådarna slätades ut, allt blev lugnt. Det var märkligt att känna hur friden spred sig i kroppen, bara jag förstod känslan. I morgon, den 15e mars, släpps boken ”Den rädda löparen”. Och ja – den är jag. Jag är rädd.

En låt, som jag tycker mycket om är Barbara Streisands och Celine Dions duett ”Tell him”. Dels tycker jag om hur deras röster kontrasterra mot varandra, men så gillar jag även textstrofen

”I´ve been there,

with my heart out in my hand

but what you must understand

 you can´t let the chance

To love him pass you by”

Jag lyssnade på den när jag låg och hade svårt att sova på tåget upp mot julfirande i Piteå.  Jag hade just gett min bodypumptränare, som jag gått och spanat på i två års tid, två biobiljetter i julklapp tillsammans med orden ”du får gärna ta med mig om du vill”. Han tackade så mycket och förklarade omsorgsfullt att hans sambo nog inte skulle uppskatta det.

Nu står jag igen med mitt pulserande, varma, nakna hjärta i min hand, och räcker ut det. I boken har jag lagt ner så mycket av min själ och mitt hjärta, den är så mycket jag. Nu ska den ut till allmän beskådan. Kanske tycker några illa om den, eller så kanske ingen bryr sig. Den kanske värmer hjärtat på några.  Den kanske blir väl mottagen.

Jag vet inte alls hur det blir. Men en sak vet jag – jag fortsätter hålla ut hjärtat. Jag tänker inte låta chansen att älska passera förbi.