Ensam genom Iran

Om äventyret

Det var det första äventyr där jag gick utanför mig själv. Hittills hade alla äventyr och utmaningar handlat om att jag ville utvecklas som människa. Här handlade det om något helt annat – jag ville påverka världen. I världsrekorden på löpband hade jag sett att jag hade en förmåga att nå ut, i löpningen från Turkiet och hem hade jag sett att det mesta av mina fördomar var fel. Främlingsfientlighet är enligt mig byggt på rädsla för andra. Den mest uttalade rädslan tyckte jag var mellan väst och islam. Jag hade bestämt mig för att aldrig låta rädsla styra mitt liv. Tänk om jag kunde bidra till mer tillit i världen? Att som ensam, västerländsk kvinna springa genom ett muslimskt land var att lägga min tillit i händerna på ”de andra”. Vad skulle hända om jag gjorde det?

Övervinna rädsla

Jag hade enormt många fördomar innan jag gav mig av – skulle jag bli misshandlad, våldtagen, rånad, satt i fängelse, mördad? Jag var även rädd för trafikdödligheten som jag visste var en av de högsta i världen, och för värmen. En nyckel till att våga var att sätta mig och skriva ner allt jag var rädd för. När jag såg listan på 22 rädslor och dessutom gick igenom vad jag kunde göra för att de inte skulle hända – det vill säga, säkra framgång – var rädslan mer hanterbar. Sen finns det alltid ett irrationellt moment i rädslan som innebär att jag måste hoppa i det kalla vattnet, för att se om det verkligen är kallt – eller underbart.

Resultat

Jag möttes av enorm gästfrihet och vänlighet, och skämdes ett slag för alla fördomar jag haft. Idag har mer än 32 miljoner människor sett filmer från min löpning och boken ”Den rädda löparen” säljs internationellt. Genom att visa tillit har jag bidragit till mer tillit i världen. Löpningen har bidragit till en värld där miljontals människor ser att det innersta i människan är kärlek, vänskap och samhörighet, oavsett var vi finns.

Om dokumentären

Läs om boken hos WWD

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris