”Han kan föra in penisen även om den är mjuk och så bara ligg där och se varandra i ögonen. Andas tillsammans. Det viktiga är långsamhet, närvaro, kommunikation. Det är att praktisera conscious lovemaking.”
Jag går från kurslokalen med huvudet hängande ned mot marken. Visserligen är jag och Fredrik på en kurs som heter Tantra-Deep union men sex på befallning? Hallå, jag vill strejka! Kursledaren har betonat att allt är bara förslag, vi väljer själva om vi vill pröva eller inte.
Vi ligger i sängen, avklädda. Jag ser bara hans mage och känner mig som världens minsta, skrumpna russin, totalt ensam i världsrymden. Resterna av min integritet ligger utspridd som stenarna från en nedriven stenmur i Småland. Kursledaren har gett honom tillåtelse att tränga in i min kropp. Jag krummar ihop. Kommer ihåg att andas. Rätar ut kroppen, tittar in i hans ögon, de där som jag har lärt mig att jag kan lita på i varje sekund. ”Jag känner mig rädd. Maktlös.” säger jag. Han svarar med att smeka min kind, se på mig med de där ögonen som alltid ger kärlek. Den vuxna Kristina vaknar till liv, det pirrar till i magen. Jag känner för att leka! Vi förenas och jag känner hans värme och pulsslagen från honom inuti mig.
Långsamt, med minimala rörelser rider vi på vågor av energi. Hela tiden med blicken fästa i varandras ögon. Det finns ett universum bakom varje iris. Flod efter flod av känslor sköljer genom kroppen. Vi viskar långsamt om vad som känns, det finns inget som är så sensuellt som att vara så nära en annan människa. Så extremt sårbara båda två, skört och vackert. I en och en halv timme håller vi på innan vi bestämmer oss för att släppa iväg nyårsraketen. Så annorlunda mot för det vanliga ”bestig-ett-berg-och-trilla-utför-stupet” sexet på några minuter. Kroppen sjunker behagligt ner i sängen, varenda fiber ler mot himlen och tackar för lyckan att finnas till. ”Om alla kroppar skulle må så här skulle det vara fred på jorden” tänker jag lyriskt.
Vi kommer en halvtimme för sent till lunchen. De andra paren sitter på säkert Coronaavstånd. Tur är väl det, vad skulle jag säga om vi skulle prata med varandra? ”Hur gick det för er?” Eller ”Gick det för er?”
”Kommer du skriva en blogg?” undrar Fredrik några dagar senare. Jag hade inte tänkt tanken, dels för att jag skämdes för att jag var på kurs, trots Corona – min ursäkt är att vi enbart har umgåtts med den som vi kom hit med – och dels för att jag tänkt på det som något som ”man inte skriver om”. Jag funderade ett tag, sen insåg jag – det är det visst! Det är snarare jätteviktigt att skriva om det!
Jag tycker det är grymt att låta unga komma ut i livet och befinna sig i tomheten från vuxna som tycker att sex inte är något att tala om när de är extremt sårbara i början av sina sexliv. Det är ett faktum att många unga i Sverige idag lär sig hur sex ”ska” gå till via pornografi. Det finns en helig, välsignad version av sex, det finns också en brutal, destruktiv dimension av sex och till och med ren våldsbejakande sex med fysiska och psykiska övergrepp.
Jag vill att sex ska vara vackert och heligt, en naturlig del av livet. Jag vill inte att det ska vara något att gömma undan, skämmas för eller som ”man inte skriver om”. Därför skriver jag den här bloggen. Det är mitt sätt att börja prata.