Idag är en stor dag. Jag har för första gången betalat ut lön till mig själv från mitt eget bolag. Lite sent, kan det kanske tyckas, efter 11 års företagande. De första tio åren hade jag företaget bredvid mitt vanliga jobb, som en lyxaktivitet med mening, som kom att betyda mer och mer. Det är först nu jag försörjer mig på det, och det har gått över förväntan första året. Nu föreläser, coachar och skriver jag på heltid. Det är en extrem lyx att leva på det sättet, samtidigt som det innebär en hiss upp och ned mellan himmel och helvetet flera gånger om.
Sedan jag började köra eget på heltid har livet blivit i genomsnitt lyckligare och amplituderna mellan lycka och oro är också större. Just idag är en komplex mix av både och. Jag firar min första lön med att köpa en blombukett till mig själv – jag älskar att se på vackra blommor. Samtidigt har de tre sist veckorna präglats av oro. Jag har ingen orderingång! Hjälp, hur ska det här bli? Men Kristina, ta det lugnt, januaris budget är redan hemma, du har fler coachklienter, det droppar in ett föredrag här och där om än glest. Helt tomt är det inte. Jag vill så gärna ha grepp, kontrollera, veta att affärerna droppar in, se att det jag skapar ger den utdelning jag vill ha. Men hur mycket kan jag kontrollera livet? Magen åker några hissvåningar ner när jag tänker – tänk om det är så att allt hittills i livet burit mig just hit, dit jag är nu, för att det är där jag ska vara? För att det är mitt livs mening? Var min skilsmässa och det faktum att jag inte fick några barn precis det liv som var ämnat för mig? Genom att jag har den situation jag har är jag också fri att göra det jag drömmer om.
Vad drömmer jag om då? Under några månader har tankarna spretat hit och dit, nu på senare tid finns det ett litet tydligare spår än de andra. Jag vet inte om det bär än. Jag vet inte om det är det som blir tillslut. Jag vet att det lockar och hjärtat längtar. Hjärnan säger – ”Men vad är vitsen med det där? Kan du göra pengar på det? Iranäventyret har tagit dig 2,5 år allt som allt, det har gett en hel del föreläsningar, en bok, en film och framförallt mycket goodwill. Men det där nya du tänker på – vad är det för vits med det? Hur kan du räkna hem det ekonomiskt? ”Hjärtat säger – ”Vad fantastiskt det vore! ”
Samtidigt var vitsen med Iranlöpningen aldrig ekonomi. Det var något mitt hjärta brann för, det fanns en stor jävla magnet som sög mig in i sina virvlar, jag visste inte varför först, förstod det kanske aldrig helt ut, och det fanns inget sätt på jorden jag kunde undvika att fastna i det. Jag skulle göra det, hur ogärna jag än ville det ibland och hur rädd jag än var. Det som kom ut ur Iranlöpningen var framförallt att den spred enormt mycket gott i världen, en tilltro till mänskligheten, ett hopp om det goda. Sedan gav den resultat ekonomiskt också, som en extra bonus. Det här nya, är det ett nytt Iran, men med annan fokus? Jag har ingen aning.
Jag hemfaller ibland åt att tro att meningen med livet är att följa mitt hjärta, om än jag inte ser vart det bär, om än jag inte ser meningen med det. Jag hoppas meningen uppenbarar sig längs vägen. Så har det varit många gånger i livet. Ändå är det så svårt att lite på det fullt ut.
Idag tog jag beslutet – jag litar fullständigt på livet, att det tar mig dit jag vill och att det som lockar där inne är den väg jag både ska och vill vandra. Jag kommer säkert få ta det beslutet många gånger om.
Ibland undrar jag om världen är ett resultat av hur jag ser den. Hade jag varit cynisk pragmatiker kanske världen vore cynisk och pragmatisk. Nu är jag blåögd idealist och kanske blir världen lite, lite mer idealistisk av det.