140704
Efter föredraget för Ericsdotter i Kista strömmade det in förfrågningar om folk som ville ha mer – mer av allt; av tips om hur man använder sin mentala förmåga, tips om hur man sätter mål och når dem, tips om löpning, tips om hur man vågar gå utanför komfortzonen. Jag kände mig väldigt smickrad och efter en fikastund med de ansvariga på Ericsdotter kom vi fram till – vi testar att köra löpgrupper, små grupper där löpningen är i bekväm takt, så att vi kan springa omkring och prata och att alla kan ställa de frågor de vill och få tankar och idéer. Sagt och gjort, inbjudan gick ut och eftersom det var mitt i värsta semestertiden tänkte jag ”Blir det många så blir vi fem personer”
Det kom 20. Jag fick halvpanik, hur skulle jag kunna prata med alla dem under en löprunda? Och filk brukar springa i olika takt, jag kan inte hålla takt på alltifrån gång till snabb löpning, samtidigt. Räddningen blev Joakim på Actic. Han ställde upp som vanligt, inte bara som löpledare som också gav tips och råd, utan vi fick även byta om och låna duschar hos honom, han filmade alla som ville och gav dem kommentarer på deras löpstil och han gav alla deltagare en veckas fri träning på Actic. Supergeneröst!
Jag sprang med ett gäng tjejer där en inte hade sprungit på fem år. En annan hade haft problem med hälsenan i ett halvår och max sprungit tre kilometer. Nu sprang de både, lekande lätt, 6,6 km i lugnt tempo och leendena efteråt värmde stort. Glädje och stolthet över sig själv är viktiga parametrar. Med i guppen var även två kinesiskor, en kvinna från Teheran – där kvinnor normalt inte brukar springa – och en ung praktikant som var nyfiken på alla.
Vi hade en kanondag! Tänk att det behövs så lite. Bara samla ett gäng människor som normalt inte umgås, far ut och spring tillsammans, svettas och prata lite, och sen ät lunch och vips så blir alla glada! Jag tycker det var jättekul och vi har redan börjat planera fler tillfällen till hösten.