Nu har det mesta av sommaren gått. Inte sommaren i sig, men min ledighet. Frågan är om jag varit så mycket ledig. Det känns mest som jag krupit in i min grotta och skrivit, skrivit, skrivit. Nu har jag ungefär 300 A4-sidors råmaterial, färdiga för genomläsning, alldeles nyss inskickade till förläggaren. Det blir en bok om tro, politik, massor av vackra möten – och så löpning, så klart. Hålla tungan rätt i munnen för att få ihop allt är inte lätt. Jag är glad – och kände mig samtidigt besviken för att jag inte klarade allt själv – att Wahlström & Widstrand frågade om jag ville ha en medförfattare. Efter lite klurande tackade jag ja. Jag ska träffa den personen någon gång i augusti, sedan kommer skrivandet sätta igång på allvar. Råmaterialet har vi, men det kommer finnas luckor, andra saker ska inte vara med, hur klär jag dialogerna i Mehrdads och Amirs ord så att det inte blir min röst hos alla personer och hur får jag allt att gå ihop? Mycket spännande jobb återstår och det kommer att bli kul, samtidigt bävar jag. Hur mycket jobb blir det? Hur mycket ska jag slita mitt hår? Kommer jag få fram vad jag menar? Och hur det än blir lär jag bli utsatt för kritik, från ena eller andra hållet.
Sommaren har också bestått – till mindre del – av att skapa filmen om Iranlöpningen. Oj, vad jag är glad att André och Shamim fixar allt det där! Mitt blygsamma bidrag har varit att jag skrev ned svar på 26 frågor de skrev till mig, och sedan läste in texten på ljudfil, att ha till filmen. Strax efter jag gjort det ringde André.
– Det låter som att du läser en saga. Kan du prata som att du håller ett föredrag istället? Shamim tyckte ljudet var lite burkigt. Om du lägger filtar över dig när du spelar in blir det bättre. Stå gärna framför en spegel när du pratar, som att du pratar till den. Det brukar jag göra och det brukar bli bra
Jag svettades under två filtar, höll mikrofonen femton centimeter framför ansiktet, såg till att andas lugnt så att signalen inte gick över på rött, tände en lampa därunder så jag kunde se texten och så det blev ännu varmare. Spegeln skippade jag. Jag fick inte ihop det. Jösses, vad varmt det blev!
André har skapat en hemsida för filmen – kolla in Alonethroughiran.com – , jag har blivit intervjuad av Voice of America Persian, av en podcast i USA, av Sunshine radio på Mallorca och av Umgås Magazine, ett svenskt-amerikanskt samarbete. Jag tror att tio länder hittills sagt att de är intresserade av filmen, och jag är innerligt tacksam att André och Shamim håller reda på allt det där. Vi börjar så smått planera premiärvisning.
Jag skriver och skriver, det är det mesta som sommaren fyllts med, förutom två stycken paddelutflykter.
I dag hände det slutligen. Jag hade inte mer att skriva. Kanske har jag bara tröttnat, kanske är jag färdig för tillfället. Det var en skön känsla – Peace at last. Jag vet att det blir mer jobb med boken framöver, men det struntar jag i nu.
Jag ska ge mig ut på en löptur, för första gången riktigt fri under sommaren. Jag har inte haft semester – jag har haft sommarjobb. Den mentala inställningen kring ett sommarjobb känns bättre än att tänka att jag jobbar. I morgon ska jag börja repetera in föreläsningen för Folkuniversitetet den 18:e augusti. Berättaraftonen jag har på Hovdala Slott den 10:e augusti är redan förberedd och klar. Nu börjar föreläsningssäsongen igen.
Men fram till dess, hela eftermiddagen och kvällen idag, ska jag bara njuta av min semester.