Familjesemester del III
Fredrik och jag stegar fram till receptionen och lutar armarna mot disken. Båda tar ansats och börjar prata. Receptionisten på andra sidan tittar förvirrat på oss båda. Sedan börjar han också prata. Med Fredrik.
På båten på väg in mot Venedig sitter jag med Fredrik på ena sidan och en asiatisk man på den andra. Den asiatiske mannen sitter och vänder och vrider på sin utprintade googlemapskarta med iprickad väg om hur han går till sitt hotell. Tillslut böjer han sig över mig, och frågar Fredrik efter vägen. Jag blir lite putt, men den stackars asiaten kan inte veta att jag är mer resvan än Fredrik.
Under alla mina resor de senaste elva åren har det varit jag som frågar, jag som blir tillfrågad, jag som bestämmer, jag som pratar, jag som står i centrum. Det har självklart varit så, då jag rest själv – och trivts väldigt bra med det. Det är ett fantastiskt sätt att träffa nya människor och enbart jag bestämmer vart resan går. Jag har känt mig jämlik med allt och alla.
På restaurangerna frågar servitörerna Fredrik vad vi ska äta, om jag betalar hotellet så står det Fredriks namn på fakturan. Biluthyraren ber Fredrik skriva på avtalet och kolla bilen, och börjar någon prata med oss är det Fredrik de tilltalar.
Det är bara små skitsaker det som händer, men de stör mig. Det är som att folk runtomkring betraktar mig och barnen som några som bara följer med. Jag tänker inte bli en superjobbig bitsk ragata som ska ta all plats och tränga sig före allt och alla, men agera som vanligt och bli bemött som vanligt tycker jag är rimligt.
Det finns i alla fall en fördel. På restaurangerna är det en person som får alla notor. Det är så klart Fredrik. Jösses, vad förvånad servitören blir, när han/hon får kontokortet av mig.
Jag känner mig lite som en bortskämd singel, van att göra som jag vill och ta den plats jag vill, när jag skriver det här. Men jag tror inte det är ”bortskämd singel” som är rätt perspektiv, snarare är det ”mannen som familjens överhuvud” som kommer som små, subtila budskap i många av de här situationerna. Det verkar ligga kvar som en norm i samhället och jag har inte märkt mycket av den tidigare eftersom jag inte haft en man vid min sida.
Welcome, new beautiful world???