Blogg:

Om identitet

2021 08 18

 

JeanValJean

Jag blänger mörkt under lugg på den kvittrande, gråhåriga kardiologen framför mig.

– Det är inget fel på ditt hjärta, upprepar hon igen

Det har tagit mig ett antal veckor att gå från att vara kärnfrisk och stark till att anamma min nya identitet som hjärtsjuk. Ska hon ta ifrån mig den nu? Det har varit en överrumplande, gråtande, smärtfylld resa. Jag har funnit mig i min nya identitet och i att kompisar gungar mig varmt i sin famn och sjunger nu-ska-du-inte-oroa-dig-jag-tar-hand-om-dig sånger. Jag har gosat ner mig i deras knä, gråtit en skvätt, tyckt synd om mig själv och haft all rätt i världen att gråta. Är det slut på det nu? Ska jag bara vara älskad för min egen skull, inte för att folk tycker synd om mig? Det är så lätt att förväxla tycka-synd-om med kärlek.

– Vi ska inte sjukifiera dig i onödan, fortsätter hon.

Ett åskmoln vandrar från Södersjukhuset längs Södermalms strand. Jag möter en löparkompis som frågar hur det gått hos läkaren och får ett glatt ”Vad härligt!” till svar när jag säger att jag inte har hjärtflimmer och aldrig har haft det heller. Allmänläkaren misstolkade datan från mitt hjärta och specialisten frikände mig. Men hon hade en brasklapp. Jag har en lång Qt-tid. Det är tiden det tar för hjärtat att bli elektriskt neutralt inför nästa hjärtslag. Den korreleras till pulsen och eftersom jag har så låg puls är det svårt att förstå min Qt-data. Hon kliade sig i huvudet och ville undersöka mig vidare.  Har jag ett sådant problem säger hon att det enda jag behöver undvika är ett antal mediciner jag ändå inte tar. En baggis.

Medan jag sakta vänjer mig vid min nya identitet som kanske frisk skruvar jag, Fredrik och mina vänner sjuhundra skruvar i furugolvet jag förbannar att jag bestämt mig för att lägga in i mitt lilla hus. Golv och väggar är sneda och vi förstår att bänkskivan i ek som jag beställt till köket för 16 000 kronor inte kommer passa. Vi skruvar skåp och monterar kök, gliporna i bänkskivan blir som mest fem centimeter. Vi monterar duschdörrar, toalettstol och onsdagen innan Fredrik och jag ska vandra uppför kullen i trädgården för att växla ringar inför drygt 70 personer får vi äntligen drickbart vatten och avloppet inkopplat. Av sommaren kommer jag ihåg soliga morgondopp, härliga samtal vid brasan på kvällen och däremellan bara byggblurr. Förutom den där vackra dagen då. Nära och kära samlas medan Fredrik och jag spanar från sovrumsfönstret. Till tonerna av ”Brusa högre lilla å” går vi strålande uppför kullen till vår präst Lennart Koskinen som gör vigseln personlig, humoristisk och överfylld av kärlek. Resten av dagen sprudlar bubbelfylld kärlek. Sara får en alldeles egen ring. När vi berättade att vi skulle gifta oss funderade hon några dagar, sedan frågade hon om hon kunde få ta namnet Paltén Lindblad. Mitt lilla hjärta skakades om och fylldes med blod av aldrig tidigare skådat slag. Blod, som var så fullt av rörelse och glädjefylld värme och stolthet att det borde kunna läka alla sjuka hjärtan i hela världen. Nu har Sara en ring där det står ”Du kan!” på framsidan och inuti står det ”Sara Paltén Lindblad 31/7 2021”. En ny liten familj föddes den dagen, familjen Paltén Lindblad. Nu har vi alla tre en ny identitet.

När byggdimman och bröllopsyran lagt sig googlar jag ”lång Qt tid” och hittar en forskare i Umeå som funnit mutationer i KCNQ1-genen. De två mutationerna p.Y111C och p.R518X spårar hon till två nordsvenska älvdalar, Skellefteå och Piteå. Jag rycker till vid läsningen, jag är ju från Piteå. Att bära på mutationen innebär risk för svimning och plötslig död – och visst, man ska undvika mediciner som gör Qt-tiden ännu längre. Jag mailar forskaren och får veta att min låga puls inte alls behöver betyda att jag är vältränad. Den kan även betyda att jag bär på mutationen.

Nu är jag inbokad för gentest den 7:e september.  Jag hoppas jag är frisk. Den identiteten vill jag ha. Skulle det visa sig att jag bär på mutationen har jag tänkt vara stolt över den. Den visar att jag är från Piteå. Den vittnar om koloniseringen av Norrland, om isolering mellan älvdalar och folkgrupper och om giftermål inom samma geografiska område. Jag bär min historia i min kropp. Den identiteten kan jag inte välja, jag kan bara välja hur jag förhåller mig till den.