När jag sprang från familj till familj förvånades jag över att jag allt som oftast fick ett antal sms eller meddelanden på Telegram från den familj jag lämnat. ”Åh, vi är så oroliga för dig! Hur går det för dig?” löd de oftast. Jag fattade inte varför. Varje familj jag kom till var enormt trevlig. De tog emot mig, gav mig mat tvättade mina kläder, ofta fick jag sovrummet (om det fanns något) medan de makade ihop sig flera i samma rum. En del föräldrar såg till att deras småbarn fick sova i andra hus, de ville inte att jag skulle störas av småbarnsskrik Jag fick enorma mängder mat, jag fick matsäck att ha med längs vägen och de frös ned mina vattenflaskor så jag skulle ha svalt vatten att dricka. De tvättade mina kläder och lånade ut och ibland till och med gav mig av sina kläder. Så var familjerna. Varför var de då oroliga?
Jag vet inte exakt, men intrycket jag fick var att familjen – då är det hela släkten som räknas, inte bara kärnfamiljen – är enormt stark. Det finns inget större socialförsäkringssystem eller arbetslöshetskassa. Är du arbetslös, sjuk eller saknar tillgångar så är det familjen som tar hand om dig. Familjen är A och O för att överleva. Och, jag har det inte officiellt bekräftat, men en del pratade om att det finns människor som agerar som angivare/spioner för de som har makten. Syftet är att infiltrera och avslöja eventuella intriger mot landets säkerhet eller ledning. Sådana har vi i Sverige också – vi har SÄPO som har som uppdrag att skydda demokratin, dvs det sätt varmed vi styr vårt land. De följer och bedömer aktörer som vill ändra vårt styrelseskick till följd av politiska eller ekonomiska intressen. Skillnaden är om underrättelsetjänsten följer lagen, att det finns kontrollfunktioner att lagen verkligen följs eller om det är personlig övertygelse som styr och att den styrningen är godtycklig utifrån person.
Jag minns bärförsäljaren vid vägkanten, som direkt när jag blev stoppad av underrättelsetjänsten – den här gången en mycket trevlig civilklädd man i vanlig bil som visade sin polislegitimation innan han frågade efter mitt pass. Bärförsäljarens ögon smalnade och han gick rakt över vägen när han såg att jag blev stoppad, kom fram till mig med en blick som sade ”Är du okej?” och så vände han sig mot mannen som ville se mitt pass och hade en livlig diskussion med honom. Bärförsäljaren kunde inte ett ord engelska. Jag fick uppfattningen att han ville skydda mig.
Via min blogg fick människor i Iran se hur jag sprang från familj till familj och var trygg och enormt vänligt mottagen vart jag än kom. De fick uppleva att nästa familj är precis lika trevlig som deras egen. Det tog mig ett tag, men tillslut förstod jag – min löpning spred en enorm stolthet i landet! Inte bara för att de såg att andra familjer var att lita på, utan också för att vänligheten, generositeteten var så generell och enorm stor. Vart jag än kom möttes jag med öppna famnen. Det är minsann ett skäl gott nog att vara stolt över sina landsmän.
En familj gladdes så mycket att de ville fira både mig och sig själva – dvs alla godhjärtade iranier.. De hyrde en restaurang i Teheran och bjöd in samtliga familjer jag fått sova hos – 34 stycken – till fest. De bjöd på allt, jag fick inte vara med och betala något.
På festen fick jag det vackraste brev jag någonsin fått. Det avslutades med ”If you, as an outsider can trust us, then we can also trust and rely on ourselves. You gave us a better world and we are grateful for that”. Enbart det är värd så mycket att jag inte kan greppa det. En sådan här effekt hade jag aldrig räknat med och jag är enormt glad att det blev så. Varje äventyr brukar ge en bonuseffekt och det gjorde verkligen det här också.
Vill du lära mer om tillitens betydelse i ledarskap och organisationer? Kom på Frukostseminarium hos Gaia Leadership