Jag sitter i Torghuset i Smålandsstenar med ett leende på läppen. Framför mig sitter Lamine och Peter och spelar och sjunger. De repar inför kvällens konsert. Det är festival, ”Smaka på världen”. Utanför fönstret skiner fullmånen från en blå kvällshimmel. Under dagen har 500 personer smakat på bosniska piroger, vinbladsdolmar, eritreanska bröd med köttfyllning och jag vet inte allt. Mängder med grupper har stolt visat upp och låtit folk smaka på sin mattradition. Människor har framfört saker på scenen – arabisk och eritreansk dans, bland annat. Det var planerat för 4 framträdanden, det blev 18.
Spontaniteten var stor att stolt visa den kulturella rikedomen de närvarande har att bjuda på. Krister Hultman har arrangerat och hela bygden kring Smålandsstenar är engagerad. Bland Smålandsstenar 4000 invånare har Krister lyckats dra ihop inte mindre än 37 sponsorer! En fantastisk uppslutning!
Redan in bilen i morse hade jag det lyxigast i världen. Jag var på väg till en fest, till människor som vill väl, som vill mötas, lära känna varandra och jag var en del av det. Jag skulle prata om min löpning genom Iran. ”Det var mening med det som sker”, sjöng just Peter. Guldögonblick i livet. Jag är kär i livet. Lamine och Peter spelar ”Now is the time” som Peter skrivit, min favoritlåt som jag alltid lyssnar på innan jag ska göra en föreläsning för att få rätt kärlekskänsla i kroppen, att ge vidare till publiken. Nu får jag höra den live, i en version bara för mig.
Vi har varit fyra personer som pratat idag. Först ut var Peter som på ett snyggt sätt knöt ihop tiden då Sverige tömdes på sin befolkning, med nutid. I Småland lämnade 25 % av befolkningen sina hem och svåra umbäranden för att hitta lyckan på andra sidan Atlanten. Peter sjöng om smärtan, oron och längtan, samma känslor som förmodligen många som kommer till Sverige idag har. Ingmar Karlsson, med 30 års tjänstgöring utomlands som ambassadör i ett flertal länder och med 22 böcker skrivna, berättade om hur den arabiska kulturen påverkat oss, bland annat visade han på en mängd ord som kommer från arabiskan. Han berättade också om ett antal klassiska missförstånd i historien som lett till hur vår bild av Islam påverkats. Pontus Strimling, som forskar på hur våra värderingar förändras tog med oss på en resa från tiden då Sverige hade en levnadsstandard i nivå med Mocambiques till idag. Utan att ge uttryck för någon värdering själv, utan genom att bara hålla sig till exakt vad forskningen visade, avlivade han myt efter myt – nej, det är inte våra föräldrar som ger oss våra värderingar. De kommer från hur jag har haft det som barn. Har jag mat i magen och känner mig trygg kommer jag värdera frihet, allas rätt att uttrycka sitt inre, autonomitet, jag kommer ha tillit till andra, vara mindre religiös och mindre traditionsbunden. Om jag däremot inte har mat och trygghet kommer jag värdera stabilitet, fysisk och ekonomisk trygghet, ogilla det som är annorlunda, jag kommer inte ha allmäntillit men jag kommer ha tillit till traditionella institutioner och auktoritet och lojalitet blir viktigt.
Sverige var, genom sin historia, tidig ut med att utveckla de mer ”moderna” värderingarna, dvs de som hör ihop med trygga människor. Det innebär att ur ett internationellt perspektiv är Sverige unikt – Vi har hög jämlikhet, långvarig fred, låg religiositet, låg barnadödlighet, vi är rika, laglydiga och har låg korruption.
Men vad händer då när invandrare med annan bakgrund kommer hit? Tja, det visar sig att de hamnar väldigt nära Finlands position när det gäller värderingar, inte speciellt långt från Sverige. Det är helt enkelt invandrare med värderingar som ligger rätt nära de svenska som kommer hit. När det gäller värderingar om jämställdhet hamnar vår nyligen invandrade befolkning något lägre än den infödde svenskens, men ligger högre än den infödda befolkningen i Nederländerna, Frankrike, Irland, Belgien, Tyskland, UK med flera.
Även om jag tyckte jag var tämligen invandrarvänlig är det här ändå helt ny fakta för mig.
Det får mig att komma tillbaka till mina funderingar – hur skapar jag trygghet i det samhälle jag lever i? Trygghet handlar för min del inte om att stänga in sig och gömma sig för allt jag är rädd för. Istället handlar verklig trygghet om att gå ut i det som är otryggt och upptäcka att det i de allra flesta fallen inte alls är farligt, utan faktiskt tryggt. Och skulle jag stöta på något som verkligen är farligt är jag kapabel att hantera det. Det är verklig trygghet.
Jag vill göra fler äventyr, sådana som utmanar kollektiva rädslor. Syftet är att göra samhället tryggt. När jag är trygg i det otrygga finns det inget som kan rubba mig. Ett sådant samhälle vill jag leva i.